Ur "Mitt pedagogiska credo"

 

av John Dewey (1897)

 

Åter till startsidan

 

Första artikeln: Vad utbildning är

Jag tror att all utbildning innebär att individen får ta del av mänsklighetens sociala medvetenhet. - -

*

Jag tror att verklig utbildning endast kan uppnås genom att barnets begåvning stimuleras av de krav som ställs i den sociala situation där det befinner sig. - -

*

Jag tror att denna utbildningsprocess har två sidor - en psykologisk och en social - och att ingen av dem kan underordnas den andra eller försummas utan att det får negativa följder. - -

*

Jag tror att kunskap om sociala förhållanden och om civilisationens nuvarande tillstånd är nödvändig för att man rätt skall kunna tolka barnets begåvning.

*

Jag tror att de psykologiska och sociala sidorna är organiskt förbundna med varandra. Utbildning kan inte betraktas som en kompromiss mellan de två. Den ena kan inte underordnas den andra. Man har sagt att den psykologiska definitionen av utbildning blir torftig och konventionell - att den bara ger oss en uppfattning om utvecklingen av alla anlag utan att ge oss någon uppfattning om vad de skall användas till. Det hävdas å andra sidan, att den sociala definitionen, som ser utbildning som en anpassning till civilisationen, gör utbildningen till en påtvingad och yttre process och där resultatet blir, att individens frihet underordnas en i förväg bestämd social och politisk ställning.

Jag tror att var och en av dessa invändningar är sann, när den riktas mot den ena sidan isolerad från den andra. För att kunna förstå hurdant ett anlag verkligen är måste vi veta vad det syftar till, hur det används och vilken funktion det har. Detta kan vi inte veta, om vi inte ser individen som aktiv i sociala relationer. Men å andra sidan, den enda möjliga anpassning, som vi under nuvarande förhållanden kan ge barnen, är den som uppstår när vi ger barnen full tillgång till hela sin begåvning.

Med uppkomsten av demokrati och moderna industriella förhållanden är det omöjligt att exakt förutsäga hur civilisationen kommer att te sig om tjugo år. Därför är det omöjligt att förbereda barn för vissa givna samhällsbetingelser. Att förbereda barn för ett framtida liv innebär att man låter barnen förfoga över sig själva. Det betyder att man fostrar dem så, att de har full tillgång till hela sin kapacitet. Ögon, öron och händer skall vara redskap färdiga att användas. Omdömet skall kunna fatta de betingelser som barnen måste arbeta under och den praktiska organisationsförmågan skall vara uppövad så att den kan användas så väl och så effektivt som möjligt. Det är omöjligt att nå denna form av anpassning, om man inte hela tiden tar hän­syn till individens begåvning, smak och intressen. Det vill säga, om inte utbildningen fortlöpande översätts till psykologiska termer.

Sammanfattningsvis tror jag att den individ som skall uppfostras är en social individ och att samhället är en organisk enhet av indi­vider. Om vi bortser från den sociala faktorn hos barnet, blir det bara en abstraktion kvar. Bortser vi från den individuella faktorn i samhället, återstår bara en trög och livlös massa.

Därför måste utbildning börja med en psykologisk insikt om barnets kapacitet, intressen och vanor. Den måste styras på varje punkt av hänsyn till dessa överväganden. Dessa talanger, intressen och vanor måste hela tiden tolkas, vi måste veta vad de betyder. De måste översättas till sina sociala motsvarigheter - till vad de förmår när det gäller samhällelig nytta

 

Publicerad på denna plats 1 juli 2009