.

Om John Dewey –

 reformpedagog för vår tid?

Åter till startsidan

En biografisk not. Med författaren professor Gunnar Sundgrens medgivande publiceras utdrag ur ”Boken om pedagogerna”, utdrag ur avsnittet  om John Dewey – reformpedagog för vår tid?….. hälsar Esbjörn Hellström

*

John Dewey föddes år 1859, samma år som Darwin publicerade sin utvecklingslära. Som så många andra tänkare i sin tid kom också Dewey senare i livet att påverkas av Darwins teoribildning. Utveckling som resultat av människans samspel med och anpassning till miljön kom att bli centralt i hans pedagogiska filosofi.

Dewey var tredje sonen till en handlare i Vermont, USA, och gjorde en snabb akademisk karriär. Bara tjugo år gammal var han klar med sin grundläggande universitetsutbildning. Direkt efter arbetade han som lärare på en highschool ett par år men fortsatte sina studier i filosofi vid Johns Hopkins University. Redan år 1884, som tjugofemåring, tog han sin doktorsgrad. I nära tio år var han sedan, med något uppehåll, professor i filosofi vid University of Michigan och skrev bland mycket annat böcker om psykologi och kunskapsteori. Dessa tidiga verk var präglade av dåtidens filosofiska, hegelianska, idealism. Åren 1894 till 1904 är han professor i filosofi vid det nystartade University of Chicago och under den här tiden söker han sig bort från den tyska idealistiska filosofin. Han blir i stället en av dem som utvecklar den pragmatiska filosofin, grundad på föreställningen att det är människans samspel med naturen, samhället och medmänniskorna som formar henne och hennes orientering till sin omvärld. Det är framför allt under den här tiden som han formulerar sitt eget reformpedagogiska program. I hög grad är det en uppgörelse med skolan i hans samtid där undervisningen syftade till att fostra eleverna och bestod av mekanisk utlärning.

Dewey är emellertid inte bara filosof och teorikritiker. År 1896 startar han, tillsammans med sin första hustru, Alice Chipman Dewey, en experimentskola vid universitetet i Chi­cago, "Laboratory school". Det kan tyckas anmärkningsvärt att han får igenom förslaget att starta en skola för de lägre åldrarna vid ett universitet. Dewey motiverar det med att de pedagogiska principer han menar måste vara grundläggande för en framgångsrik skola skall utprövas där. Skolan får först sanktion av universitetet men en dispyt om anslagen gör att Dewey senare lämnar Chicago. Skolan levde dock vidare och existerar än idag om än med delvis andra förtecken. Vid Columbia University i New York blir Dewey så filosofiprofessor och föreståndare för institutionen för filosofi, psykologi och pedagogik år 1904. Efter tjugofem års forskning och undervisning går han formellt i pension år 1930. I praktiken fortsätter han att arbeta och skriva som professor emeritus fram till år 1952, sitt 93:e levnadsår.

   Som akademiker var Dewey i första hand filosof, men också psykolog och pedagog. Det är som pedagogisk filosof och reformpedagog vi möter honom i den här artikeln. I USA kom hans pedagogik att betecknas som "progressive education". År I9I9 bildades en förening, "Progressive Education Association" i syfte att genomföra Deweys pedagogiska program. Dewey själv var länge kritisk till sina uttolkare men accepterade år 1928 ändå att bli hedersordförande i sällskapet. Sannolikt ville han ha möjlighet att lägga till rätta det som han såg som feltolkningar av hans pedagogiska budskap. Idag förvaltas traditionen från Dewey kanske främst av ”John Dewey Society" som också relativt nyligen givit ut boken ”Schools of Tomorrow," Schools of Today. Titeln anspelar på en annan bok, Schools of tomorrow, utgiven år 1915 av Dewey och hans dotter Evelyn. I båda böckerna skildras en rad progressiva skolexperiment genomförda i Deweys anda.

Dewey var alltså inte bara en framstående akademiker utan deltog i hög grad i samtidens samhällsliv och debatt. Avgörande för hans syn på skolan var dess roll i formandet av demokratin. Han var också med och grundade såväl en universitetslärarförening som den första fackföreningen för lärare i USA och stödde ett universitet för akademiker i exil. Under 1920-talet gjorde han resor bl.a. till Mexico, Turkiet, Sovjetunionen och Kina. Här kom han att påverka tänkande kring skolans och utbildningens roll i samhällsbygget. I Deweys spår inrättar t.ex. Lenins hustru Krupskaja arbetsskolor i Sovjetunionen, ett experiment som dock upphörde efter Stalins makttillträde. Deweys reformpedagogiska tankar kom emellertid att influera en mängd andra länders utbildningssystem.

   Deweys samlade verk omfattar 37 volymer som finns publicerade i The Collected Works of John Dewey redigerade av Ann Boydston. Att ur den enorma produktionen välja ut dem som har störst betydelse för dagens pedagoger är en svår uppgift. I ett tidigt verk, My Pedagogic Creed (1897), sammanfattar han sina pedagogiska vision i samband med att han startar Laboratory School. Den karaktären, av att vara riktade direkt till lärare och föräldrar, har också de båda skrifterna The School and Society (1900) och The Child and the Curriculum (1902). Ett av hans kanske mest betydelsefulla verk behandlar relationen mellan samhälle, demokrati, bildning och utbildning (Democracy and Education,1916). Andra arbeten med stor genomslagskraft behandlar frågan om hur erfarenhet, genom reflektion och handling, kan göras till en integrerad del av allt lärande och all kunskap (How We Think, 1910, Experience and Education,1938).

   Dewey formulerar sin skolkritik tydligt och med stor skärpa i sina tidiga skrifter. Den återkommer och underbyggs i hans senare verk. Där fullföljer han sina tankar om hur skolan borde utformas i ett demokratiskt samhälle. Slående är att kritiken alltjämt, ännu hundra år senare, är giltig för den skola och det samhälle vi idag lever och verkar i.

Anna Forsell. (red. 2005). ”Boken om pedagogerna”. Liber. (ISBN 9 789147052301)

Publicerad 1 juli 2009