|
Laboratorieskola 2.0 Skolutveckling är svårt. Demokratisk skola likaså. Pedagogisk forskning har en hel del att ge, t.ex. att betyg är ett begränsat mätverktyg, nyliberaler tycker annat. Ungdomar reagerar på ytlighet, att inte vara med. Skolans juridiska likvärdighetsprincip, art och nivå, tycks motverka djuplärandets bildningsprocesser. Det behövs nysatsningar och pluralism för att åstadkomma skolutveckling inom det kommunala skolväsendet. Vad vill Vi med grundskolan? Vem är Vi och Vad är grundskola? Man kan säga att grundskola är samhällets erbjudande till kommande generationer. Den avser att ge unga människor kunskaper och färdigheter. Gott, och vem är vi? Vi är folket, föräldrar, elever, lärare, skolledare, skolförvaltare, skolmyndigheter, skolpolitiker och lagstiftare. Grundskolan är en komplex organisation där riksdagen stiftar skollagar och där eleverna förutsätts delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen för att utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar (Lpo 94). Skolan ska vara likvärdig samtidigt som alla berörda ska vara med och forma innehållet. Hur går detta ihop Man kan säga att ramarna styr skolans inre arbete. Det kallas för målstyrning. Det leder till ytligt lärande. Skolan liknas vid en höjdhoppsställning. Alla ska hoppa över ribban. Ett problem är att alla är olika, men ska över samma ribba. Nästa problem är själva metaforen; höjdhoppsribba. Den bilden kommer från idrotten där flera olika sporter utövas. Sport är en frivillig lek där man väljer olika grenar. Man vill bli världsmästare. Den som inte vill vara med slipper. Så är det inte med grundskolan. Alla måste vara med på och i samma gren. Skola kan även liknas vid arbete. Man går till jobbet och gör en insats för samhället och får lön. Alla förutsätts delta i arbete med lön som motprestation. Men skola är inte lönearbete. Förvisso anses skolan förbereda för lönearbete, den ses som en samhällelig investering, så att Sverige ska bli världsbäst i ekonomi. Skolan betygsätter och belönar en del, samtidigt som den sorterar. För mig är grundskola varken sport eller arbete, inte heller sortering. Den borde erbjuda bildning. Som en läroplanskommitté en gång uttryckte saken; Bildning i denna mening är att åstadkomma något inte på förhand givet. Bildning är något människor gör med sig, ett aktivt företag, utbildande av förmågor och omdöme som gör friheten möjlig (SOU 1992:94 s. 49). Men, multiplikationstabellen då, varför lära den utantill? Det kan maskiner ta hand om. Men är inte multiplikationstabellen bildning? Visst kan den vara det, i en viss process, i en viss situation, men allt är viktigt i bildningsprocesser! Så, Vem gör urvalet av alltet? Ska man inte ”bilda” sig (bygga), lära för livet? Jo visst, men då ingår både sport, arbete och konst. Räkning kan maskiner sköta, men matematik är en konst som måste läras. Läsa faktaböcker, minnas som en uppslagsbok, svara på frågan är bra i underhållningsbranschen, men är en liten del av bildningsprocessen. Men hur ska man matematisera och vad ska man läsa? Det är den pedagogiska konsten. Den kan lärare lära sig. Den sovjetiska skolan styrdes av jämlikhetsprincipen: en skola för alla från öst till väst, från nord till syd. Samma kultur för alla, sovjetsystemet. Man hade till och med en speciell pedagog som legitimerade sitt skolsystem, Anton Makarenko. Den sovjetiska föreställningen om grundskola spreds i forna Östeuropa och står som modell för den svenska enhetsskolan-grundskolan, formad av Stellan Arvidsson och socialdemokratin. Med häpnad konstateras att nyliberaler i ”Allians för Sverige” ansluter till statsskolstyrningsprincipen, sorteringsskolan. Mot öststatspedagogiken står väststatspedagogiken, den så kallade progressivismen med sin förespråkare i filosofen John Dewey. Det råder dock inte ett enkelt motsatsförhållande mellan dem, även om vissa extrema former av individualism förekommer bland europeiska progressiva. En dominerande medeltida uppfattning inom den pedagogiska praktiken är ”fråga-svar metodiken”, då läraren frågar eleven, som svarar, och läraren bedömer graden av rätt svar, mätningspedagogik, tävlingspedagogik. Bildningspedagogik kännetecknas av aktiva individer, de som ställer frågor och tar lärare och andra till hjälp för att få svar. Lära sig genom att göra. Modellen gäller redan i högskolan, där forskningsprocessen inleds med en ”fråga”. Men i grundskolan kan man inte göra på samma sätt som i högskolan, det gäller att finna på andra, nya. Det kallas undervisningskonst. I stället för sortering borde skola ge lycka och framtidshopp för alla. I vårt komplicerade skolväsen sätter politiker upp målen. Politiska ideologier, blåa som röda, använder skolan i egna syften som inte alltid passar eleverna. En del reagerar med stress, ointresse, stökighet på lektioner, mobbing och skolbränder. Andra blir lydiga och anpassar sig. En demokrati kan inte begränsa bildning till en politisk idé. Det behövs olika bildningsarenor. Därför driver jag projekt Laboratorieskola i Lund, där djuplärande och bildning är ett aktivt företag, utbildande av förmågor och omdöme som gör friheten möjlig. Esbjörn Hellström. Fil. dr. i Lund
|