|
Hellström vill ge ny pedagogik chansen Sydsvenskan. Text: Elisabet Granlund Publicerad 23 april 2002 0.05 Uppdaterad 21 april 2005 19.42 Lund. Den politiskt styrda svenska skolan erbjuder ingen grogrund för nya idéer. Det menar Lundaprofilen Esbjörn Hellström som doktorerat i ämnet. LUND. Svenska föräldrar har rätt att fritt välja skola till sina barn, men inte utbildning. Statskommunala skolor och friskolor kan starta med spännande pedagogiska idéer, men verksamheten kommer obönhörligen att koloniseras av staten/kommunerna så länge Skolverket har till uppgift att se till att alla skolor i Sverige är artlika. Så sammanfattar Esbjörn Hellström sin syn på förhållandet mellan staten, kommunerna och skolorna. Häromveckan disputerade han på en avhandling "Reformpedagogik i möte med den statskommunala skolan i Barnets århundrade". Reformpedagogik omfattar flera olika sorters pedagogik, till exempel Montessori-, aktivitets- och Waldorfpedagogik. I Lund är Esbjörn Hellström bekant först som lärare i ett kommunalt projekt med Waldorfklasser och senare som skolledare för Kulturskolan - en friskola på S:t Larsområdet som gick i konkurs 1996 och som ej ska förväxlas med nuvarande Kulturskolan. Han har också varit engagerad som konsult och lärare i kommunala projekt för en ny pedagogik på andra håll i landet. Nu har erfarenheterna från den statskommunala skolan tagits tillvara i en doktorsavhandling. Esbjörn Hellström ser ingen motsättning i att han själv varit deltagande observatör i de försök han tar upp i sin avhandling. Han har hela tiden varit på det klara med att projekten och även Kulturskolan var riskprojekt och att hans erfarenheter därifrån senare skulle kunna användas. - Jag tillhör tredje generationen i Waldorfsammanhang. Det var där jag fick min utbildning. När jag sedan arbetat i kommunala grundskolor och med nya pedagogikprojekt har det varit som en upptäcktsresa i en för mig exotisk värld. Det kan jämföras med vetenskapsmän från förr, till exempel upptäcktsresanden Sten Bergman, som reste till Nya Guinea för att på plats utforska papuanernas liv. För Esbjörn Hellström rätades många frågetecken ut när han satte in det han själv upplevt i ett större sammanhang. I avhandlingen utgår han från tre olika perspektiv på mötet mellan reformpedagogik och den statskommunala skolan: I vidvinkelperspektivet beskriver han svensk skolutveckling under 1900-talet och då framför allt hur den statskommunala skolan formades till en artlik skola, där alla skulle lära sig samma saker med ungefär samma metoder. I porträttperspektivet presenterar han tre reformpedagogiska traditioner och i närbildsperspektivet redovisar han de tre försök att introducera Waldorfpedagogik i den statskommunala skolan som han själv deltagit i. Samtliga tre gånger uppstod stora problem i mötet mellan reformpedagogik och grundskola. - Som beteendevetenskaplig forskare beklagar jag att det gick så. Sedan har jag försökt komma fram till varför det blev på det viset. Hans slutsats är att det inte går att förena dagens skola, styrd av regler och mål, med reformpedagogiska tankar om att utgå från varje enskild elevs behov och förmågor. Kraven på kontroll står i motsättning till idéerna om skapande bildning. Därmed ger skollagen en falsk frihet, där skolhuvudmän kan starta skolor, men ändå binds upp av statens målbeskrivning. Det är Esbjörn Hellströms uppfattning att den svenska staten därigenom bryter mot FN-deklarationen från 1948 om föräldrars rätt att välja vilket slags undervisning deras barn ska ha. - Kravet på artlikhet är en fullständigt barock idé, en form av kloning där alla ska bli lika i sitt tänkande och sin kultur. Den går inte alls ihop med tankarna om ett multikulturellt samhälle och att vi ska lära oss kommunicera över gränser. Han tar inte ställning för eller emot den statskommunala skolan eller fristående skolor. Det handlar inte om någon uppgörelse mellan dem, framhåller han, utan om att det behövs en grogrund för nya pedagogiska idéer och att den politiskt hårt styrda skolverkligheten i Sverige i dag inte erbjuder en sådan. För det behövs en ny skollag som ger större pedagogisk frihet åt alla skolor. Esbjörn Hellström bor kvar i Lund och arbetar numera på Kristianstads högskola, där han snart befordras till lektor. |