En lärorik historia

Åter till startsidan

Efter sju år som klasslärare i Kristofferskolan, värvades jag av initiativgrupper för att starta nya fristående waldorfskolor, först i Hudiksvall och därefter i Umeå. Vid den tiden, i mitten av 70-talet, var waldorfskolor ekonomiskt segregerade. Familjers påstådda fria val av waldorfskola för sina barn innebar dubbel skolavgift, en via skatten en annan via plånboken, som enligt min uppfattning var oacceptabelt. För att kringgå problemet formulerade jag ett koncept jag kallade ”waldorf-i-grundskolan”. Detta var före riksdagens 90-talsbeslut om rättvisa skattebidrag till fristående skolor.

Från slutet av 70-talet ökade den samhälleliga acceptansen och intresset för Waldorfpedagogik bl.a. med stöd av den pedagogiska utvärderingen av Kristofferskolan (1977) under ledning av professor Ahlström i Uppsala. Rapporten redigerades och publicerades senare i mitt namn som Växa för livet. Waldorfpedagogik en fortbildningsmodell. (Norstedts förlag 1986).

 

Kritisk reflektion

1982 sökte jag plats som studerande vid lärarhögskolan i Umeå. Men min icke-statliga, svenska, fristående waldorflärarutbildning och ett och ett halvt decennium som klasslärare för skolpliktiga svenska barn, var inte nog meriterande för en plats som studerande vid en statlig lärarhögskola. Detta blev en oroande signal. Mot denna bakgrund sökte jag och antogs vid grundutbildningen i pedagogik vid Umeå universitet och påbörjade därmed min akademiska utbildning, i mogen ålder. Även idéhistoria ingår i mina universitetsstudier. 1983 värvades jag av Umeå kommun att leda ett utvecklingsprojekt i enlighet med konceptet waldorf-i-grundskolan. 1985 antogs jag som (fritids-) doktorand i pedagogik vid Lunds universitet, samtidigt som jag kontaktades av föräldragrupper med intresse för waldorf-i-grundskolan projekt i Stockholm och Linköping. Initialt medverkade jag i Stockholm/Björkhagen. Av familjeskäl valde vi senare Linköping då enligt modellen; waldorf-i-grundskolan (se Kritisk utbildningstidskrift "KRUT" Nr 46. (2/87) Pedagogiska frizoner - ett alternativ?).

Steg för steg, från början av 80-talet, distanserade jag mig från waldorfetablissemanget i syfte att vidga mina tolkningshorisonter att även omfatta andra pedagogiska arenor. Jag ville veta mer om pedagogik. Av pragmatiska skäl, bl.a. för att försörja familjen, inriktade jag mig på den statskommunala skolan. Från 1989 arbetade som lärare i den statskommunala skolan i Säter, Lund, senare även i Malmö. Min utbildning och mångåriga yrkeserfarenhet till trots fick jag ingen tillsvidareanställning i de två senare kommunerna. Vilket för mig bekräftade den dominerande skolkulturens inställning till waldorfpedagogiken.

Till Skåne

Redan 23 mars 1988 presenterade jag tanken på reformpedagogik-bildningshumanism som en möjlig resurs för den statskommunala skolan under rubriken, Innovationsförsök med Waldorfpedagogik i grundskolan, vid ett allmänt seminarium inom forskarutbildningen vid pedagogiska institutionen vid Lunds universitet.

1990 flyttade familjen till Lund. Det förutskickades att kommunen skulle starta ett projekt enligt konceptet waldorf-i-grundskolan i Klostergårdsskolan. I Lund vikarierade jag som kommunalanställd klasslärare i Gunnesboskolan. Senare värvades jag som klasslärare, till Klostergårdskolans waldorf-i-grundskolan projekt (sedan de ordinarie lärarna slutat). Detta skedde vid samma tid med riksdagsbeslutet om jämlika bidrag till fristående skolor.

Fram till 1996 arbetade jag med ett koncept till doktorsavhandling utgående från waldorfpedagogikens kunskapsfilosofi. Det faktum att jag hade knutits till tre principiellt intressanta pedagogiska projekt för utvecklingsarbete i den statskommunala skolan, (Umeå, Linköping och Lund), gjorde att jag ändrade inriktning. Jag lät det kunskapsfilosofiska manuskriptet vila.

Kulturskolor

1993 snabbavvecklade den borgerliga majoriteten i Lunds kommun waldorf-i-grundskolan projektet i samband med den nya skollagen om rätten till skattebidrag till fristående skolor. Detta skedde efter kommunalvalet, visserligen i laga ordning, men under protest från föräldrar och lärare som ville fortsätta inom kommunala organisationen. Föräldrarna tvingades därmed att välja mellan statskommunal och fristående skola (som vid det aktuella tillfället ännu inte fanns). Kommunbeslutet aktualiserade frågan om fristående skola för de inblandade eleverna, Jag lämnade två ansökningar till Skolverket om godkännande att starta fristående Kulturskolor i Lund och Malmö. Efter sommarlovet startades Kulturskolan i Lund, hösten 1993 och i Malmö hösten 1994 (numera Backaskolan). I samband med organisationsförändringar, från stiftelse till ideell förening, utlöstes interna maktstrider, som för den första skolan ledde till konkurs.

Successivt hade jag format ett reformpedagogiskt koncept kallat ”Kulturpedagogik” utgående från bildningshumanismens visioner och beprövade erfarenheter i waldorfskolor under drygt åtta decennier. Konceptet innebar inget ställningstagande för eller mot fristående skolor. Med det ”kulturpedagogiska konceptet” deltog jag i en internationell skoltävling, Skola 21, där jag blev prisvinnare 1998.

I slutet av mitt avhandlingsarbete, i juni 2000, sökte jag en tillsvidareanställning som klasslärare i klass 4, i Malmö. Avsikten var att bli disputerad klasslärare. Dessvärre fick jag endast ett vikariat som jag innehade under ett år (med löfte om förläning). För en kort tid återknöt jag därmed till undervisning av barn, nu i statskommunal grundskola.

Sedan hösten 2001 arbetar jag vid Högskolan Kristianstad, bland annat med utbildning av blivande statskommunala lärare i den förnyade lärarutbildningen. För stunden projekterar jag framtidsuppgifter jag kallar Skola för bildning (jfr. SOU 1992:94). Mitt intresse inriktar sig på idén om forskande lärare i vad jag kallar "bildningsvetenskap". Med dessa föresatser deltar jag i utvecklandet av den nya lärarutbildningen. Som jag tidigare erfarit tycks skol- och bildningskulturer, statskommunal och bildningshumanistisk (waldorf), skilda åt. Denna uppfattning förstärks av den professionella tystnaden som råder vid Högskolan Kristianstad. Utifrån min horisont tycks de gamla strukturerna forma den nya lärarutbildningen, oavsett den utbildning och kompetens som lärarna representerar. Man lever inte som man lär.

Sammanfattning

Begreppet Bildningshumanism täcker innebörden av min yrkesutbildning till waldorflärare. Under klassläraråren blev jag nyfiken på det sociokulturella spelet kring skolans utveckling. Varför fanns skillnader mellan statskommunala skolor och mina dåvarande arbetsplatser? Detta ledde med tiden till valet av mitt forskningsobjekt, ”mötet” mellan två skolvärldar, bildningskulturer, "den reformpedagogiska" och "den statskommunala". Jag  lämnade den "första" för att inifrån lära känna den "andra". Resultatet av min ”aktionsforskning” presenterade jag 2002 med doktorsavhandlingen Reformpedagogik i möte med den statskommunala skolan i Barnets århundrade.

Tolkningarna av mina undersökningsresultat visade problem i mötet mellan visioner och handlingar, dvs. teori och praktik. T.ex. uppmärksammade jag konflikter mellan regel- och målstyrningsprincipen och visioner om bildning, mellan kontroll och skapande, och mellan samhällsnytta och personlighetsutveckling. Systemet (= makt, pengar) fick en dominerande inverkan över livsvärldens (= språk och kultur) mångfald och dynamik. Framför allt fann jag bristande kommunikation mellan aktörer på bildningsarenorna. Dessa erfarenheter, bekräftas, tyvärr, på min nuvarande arbetsplats och bidrog till inrättande av denna hemsida. Systemet som sådant ”känner” uppenbarligen inte av språkliga och kulturella kvaliteter. De kända integrationsproblemen tycks även gälla skilda uppfattningar om skolkultur.

Systemintegrationen inverkade negativt på skolans bildningsprocesser vilket resulterade i utvecklandet av omedvetna förstelnade systembyggen som förhindrar kommunikativt handlande.

Framtidens skolor, som jag vill kalla bildningsfält eller arenor för bildning, behöver frirum för bildningsprocesser med fokus på reflektion-i-handling. På sociokulturella fält ser jag möjligheter för skapande (handling) och reflektion (tänkande) som färdighetsutvecklande bidrag för framtidens lärare, som bildningens möjliggörare. Den situation skolan och lärarutbildningen befinner sig i behöver, som jag ser det, genomgå en kvalitetsförändring i enlighet med måldokumenten, i syfte att närma vision och handling. 

Publicerad 18 juli 2005

Efter sju år vid Högskolan råkade jag bli "övertalig" universitetslektor. Nu verkar jag som frilansande forskare, föreläsare, läromedelförfattare, konsult, skolpolitiker och biodlare. Jag samarbetar med Marianne Aurell-Hellström under det gemensamma namnet; Aktivitetspedagogerna i Lund, (www.aktivitetspedagogik.com).                                                4 mars 2009

Uppdaterad 31 mars 2009